Mats Greiff är professor i historia vid Malmö universitet.

I slutet av februari rusade solcellsforskaren David Alcer, doktorand vid Lunds universitet, upp på Melodifestivalscenen i Malmö arena. Loreens framträdande fick avbrytas och tv-showen krängde till.

Kritiken mot David Alcers agerande blev hård. Samtidigt hördes debattörer som hävdade att forskare ibland måste vara aktivistiska.

De motsatta uppfattningarna har delvis sin grund i dagens akademiska meriteringssystem. Det ses i dag som mer meriterande att publicera sina forskningsresultat i otillgängliga vetenskapliga tidskrifter än för en bredare allmänhet. I ett sådant system tvingas forskare använda andra medel än publikationer för att nå ut.

Frågan om samhällsforskares roll i samhället är inte ny. Den amerikanske historieprofessorn Eugene Genovese skrev på 1970-talet om hur historiker ständigt slits mellan professionen som vetenskapsmän, med något slags objektiva ideal, och att ta ställning i aktuella samhällsfrågor. Genoveses samhällsfråga handlade om barn som brändes ihjäl av napalm i Vietnam.

Jag menar, i likhet med Genovese, att samhällsforskning och politiskt arbete är två oskiljbara företeelser. Samhällsforskaren kan utmana och problematisera rådande samhällsförhållanden, samhällsforskaren kan också legitimera företeelser i det existerande samhället genom forskning som inte utmanar och problematiserar rådande förhållanden. Båda alternativen är grundade i politiska ställningstaganden.

Samhällsforskaren är alltid både forskare och något slags aktivist. Även om hen inte klättrar upp på scenen på Melodifestivalen eller klistrar fast sig på en motorväg.

Forskare som bedriver kritisk samhällsforskning har ofta en ambition att bidra till vad som kallas ett hållbart samhälle: socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Det kan också, som i Malmö universitets strategier, uttryckas som ett mera jämlikt och rättvist samhälle. Forskning ska bidra till att göra världen till ett bättre ställe att leva på.

Det innebär inte att arbetet måste bedrivas partiskt eller belysa samhällsfrågor ensidigt. Men det betyder att forskaren väljer att studera företeelser som hen brinner för och drivs av passion och nyfikenhet.

Dagens akademiska publiceringsideal har inte sällan en helt annan utgångspunkt. Häromdagen plingade det till i min inkorg: det var ett mejl som kallade till möte om ”publiceringsstrategier”. Här läste jag två argument för varför det är viktigt att formulera dessa strategier. Ett: det är viktigt för den individuella forskarens meritering. Två: det är viktigt för erhållande av forskningsmedel.

Det här är tankar som riskerar att bli kontraproduktiva både för forskningens kvalitet och för hur den når ut till de skattebetalare som står för kostnaderna. Forskningen riskerar att reduceras till något som sker för den egna karriärens skull och inte för samhällets bästa.

I stället måste kritiska samhällsforskare, som den norske historikern Knut Kjeldstadli betonar i sin bok ”Akademisk kapitalisme”, sträva efter att nå ut till breda grupper. Lärosäten och institutioner kan inte nöja sig med nyliberalt inspirerade tankar kring individuella karriärer. Detta pekar också Vetenskapsrådet på i sin nyutkomna översikt över humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i Sverige. I rapporten skriver man att dagens meritbedömning uppvisar ”dysfunktionella drag” och ger exempel som: ”publikationshets, ensidigt gynnande av särskilda publiceringsformer och kanaler, meningslösa och tidsödande rankningar av individer och forskningsinstitutioner”.

Knut Kjeldstadli menar att för den kritiska samhällsforskaren kan det vara viktigare att publicera sig i studenternas tidning eller genom att ge en öppen föreläsning, än att publicera sig i en smal men välrenommerad vetenskaplig tidskrift.

Självklart ska den kritiska samhällsforskningen prövas i olika akademiska sammanhang. Men den får inte låsas in i det akademiska elfenbenstornet. Den behövs för att hjälpa människor att medvetandegöra sig om de ekonomiska, kulturella och sociala strukturer de lever inom. Först när det skett kan människor bli verkligt fria.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!