Att kunna försörja sig genom eget arbete är viktigt för att människor ska må bra. En arbetsplats ger ett socialt sammanhang och möjlighet till utveckling.

När fler har ett arbete att gå till minskar risken för psykisk ohälsa och utanförskap. Det är därför bekymmersamt att arbetslösheten i Malmö enligt Arbetsförmedlingen är 12 procent. Och problemen på den svenska arbetsmarknaden är större än så.

I Arbetsförmedlingens siffror ingår inte de som har gett upp och därför slutat söka arbete. Dessutom räcker det med att arbeta en timme under en mätvecka för att definieras som sysselsatt. Det innebär att det finns en stor grupp som arbetar sporadiskt, men inte klarar av att försörja sig på sitt arbete.

En aktuell studie från Svenskt Näringsliv visar att 1,3 miljoner personer i arbetsför ålder, borträknat studenter, har så låga arbetsinkomster att de inte klarar av att försörja sig själva. En övervägande majoritet är lågutbildade och utrikesfödda. Mer än hälften har inte kunnat försörja sig själva under något år de senaste sex åren.

Utvecklingen är särskilt bekymmersam i Skåne. Borträknat studenter fanns det 183 641 personer i arbetsför ålder som inte klassificerades som självförsörjande 2021. I Malmö var nästan var tredje person (31,5 procent) inte självförsörjande, vilket är 8 procentenheter mer än i riket. I Landskrona är motsvarande siffra 29,5 procent och i Helsingborg 27,6 procent.

Extra alarmerande är att varannan utrikesfödd kvinna i arbetsför ålder i Sverige har så låga arbetsinkomster att de inte kan räknas som självförsörjande.

Det finns alltså ett stort utanförskap samtidigt som arbetsgivare inte hittar människor som de kan anställa. Det gäller även i yrken där kraven på utbildning är låga.

I början av april fanns det drygt 2 700 lediga jobb inom tjänstesektorn i Skåne som enbart krävde kortare utbildning eller introduktion. En orsak till att så många inte jobbar samtidigt som det råder brist på arbetskraft är att det inte lönar sig för alla som får bidrag att istället arbeta.

En studie från arbetsgivar- och branschorganisationen för tjänsteföretag, Almega, visar att en familj med två vuxna och ett barn som lever på ekonomiskt bistånd (tidigare försörjningsstöd) inte får mer pengar om en av dem skulle börja jobba. Om en av de vuxna får ett arbete på heltid som vårdbiträde ökar familjens inkomst med 200 kronor i månaden. Om familjen har två barn eller fler ökar inte deras inkomster alls.

Igår presenterade regeringen sin vårbudget. Det var bra att finansminister Elisabeth Svantesson (M) tog upp behovet av sänkt skatt på arbete, men krävs ett batteri av reformer för att se till att fler personer kan försörja sig själva.

1. Motprestationen för att få ekonomiskt bistånd måste öka. Staten bör införa ett aktivitetskrav för alla som har varit beroende av ekonomiskt bistånd under en längre tid. För personer som inte har tillräckliga kunskaper i svenska bör fortsatt deltagande i SFI vara ett krav.

2. Skillnaden mellan försörjning från bidrag och försörjning genom arbete måste vara större. Bidragen behöver sänkas liksom skatten för låga inkomster av arbete.

3. Näringslivets behov måste i högre grad styra de utbildningsinsatser och matchningsåtgärder som staten, regionerna och kommunerna står för. Fler behöver gå yrkesutbildningar till yrken där det behövs arbetskraft. Insatserna för att matcha arbetssökande med lediga jobb måste bli bättre. Reformeringen av Arbetsförmedlingen måste fortsätta och privata leverantörer av matchningstjänster behöver få ett utökat uppdrag.

Fler personer med svag anknytning till arbetsmarknaden skulle få ett arbete om arbetsgivarnas kostnader för att anställa dem sänks. De nya etableringsjobb där arbetsgivare och staten delar på kostnaden för att anställa nyanlända och långtidsarbetslösa innebär stora möjligheter. Åtgärden lanserades av fack och arbetsgivarorganisationer hösten 2017, men regeringen behöver ändra vissa förordningar för att etableringsjobben ska bli verklighet.

Regeringen har talat om reformer när det gäller bidrag, skattesänkningar och andra åtgärder för att minska utanförskapet. Nu väntar vi på konkreta förslag.

Det är hög tid att gå från ord till handling.

SKRIBENTERNA

Sven-Olov Daunfeldt, chefekonom för Svenskt Näringsliv

Johan Dalén, regionchef för Svenskt Näringsliv i Skåne och Blekinge

Patrick Joyce, chefsekonom för Almega

Anna Paulsson, regionchef för Almega syd

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.