Att säga att man är liberal är en sak, men ord väger lätt och handling väger tungt. Liberalernas migrationspolitik är inte perfekt, men den är många gånger helt okej. Den politik som Liberalerna ska rösta igenom i riksdagen under mandatperioden är däremot varken liberal eller Liberalernas migrationspolitik. Istället är det en nationalistisk, konservativ politik som utgår från helt andra värderingar än ett öppet och liberalt samhälle. Det är Sverigedemokraternas migrationspolitiska program.

Varje riksdagsledamot har ett val vid varje omröstning. Istället för att genomföra Sverigedemokraternas migrationspolitik borde Liberalerna och de två andra partierna i regeringen, Moderaterna och Kristdemokraterna, satsa på en välfungerande integrationspolitik.

Att svansa efter Sverigedemokraterna och ropa högt om att inga asylsökande ska komma till Sverige och att alla som redan är i landet ska återvända löser inte integrationen.

Var är politiken för att fler ska lära sig det svenska språket?

Var är politiken för att fler ska komma in på den svenska arbetsmarknaden?

Var är politiken för att fler ska lära sig om vilka lagar och regler som gäller i Sverige?

Migrations- och integrationspolitik utmynnar i verklighet för de människor som påverkas. Sverige ska ta sitt ansvar för både människor på flykt och för dem som flytt hit. För Centerpartiet är asylrätten okränkbar, de personer som har skyddsskäl ska få stanna och få bästa möjliga förutsättningar att komma in i och bli en del av det svenska samhället.

Överenskommelsen mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna, Tidöavtalet, innebär inte bara ett paradigmskifte i migrationspolitiken utan framför allt ett paradigmskifte när det gäller människovärde. Sverige rör sig nu från ett öppet och tolerant land till ett mer stängt och slutet. Det syns inte minst i hur regeringskonstellationens enligt egen utsago enda ”liberala” parti valt Sverigedemokraternas migrationspolitisk framför liberala värderingar. Några exempel:

• Kvotflyktingar ska inte längre avse de barn och kvinnor som behöver skydd allra mest. Antalet kvotflyktingar som får komma till Sverige varje år ska sänkas från 5 000 till 900.

• Rätten till familjeåterförening ska begränsas, så att färre barn kan återförenas med sina föräldrar.

• Den humanitära skyddsgrunden ska begränsas, något som får till följd att fler asylsökande riskerar att hamna mellan stolarna och i olika former av utsatthet.

Den som vill förstå den politik som förs nu behöver bara läsa en mening i Tidöavtalet där partierna slår fast sitt mål ”att så långt det är rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter”.

Den migrationspolitik som Tidöpartierna för lägger grunden för en dålig integrationspolitik.

Sverige behöver ordning och reda i flyktingmottagandet, och en integrationspolitik som ställer krav på och skapar möjligheter för människor. Centerpartiet vill bland annat sänka kostnaderna för att anställa nyanlända, höja kvaliteten på SFI med en resultatbaserad peng och stärka civilsamhällets många gånger avgörande roll för en fungerande integration.

Men istället för riktiga liberala reformer och en liberal politik föredrar Liberalerna Sverigedemokraternas unkna nationalism.

Det är nu tydligt att Sverigedemokraterna får igenom hela sin migrationspolitik och integrationspolitik. Liberalernas agerande kan inte beskrivas med andra ord än som ett historiskt svek. Den som röstar igenom SD:s migrationspolitik har förbrukat rätten att kalla sig liberal.

SKRIBENTEN

Jonny Cato, migrationspolitisk talesperson för Centerpartiet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.