Den redan förhandlade hyreshöjningen i Malmö om 5 procent var inte nog.

Nu vill flera fastighetsägare höja hyran med ytterligare 2 procent. Skåne stadsmission ställer sig bakom de protester och manifestationer som sker mot det.

Varje dag möter stadsmissionen människor som inte får sina pengar att räcka. Människor som dygnet runt lever under en ekonomisk stress där frågorna inte handlar om huruvida de har råd med en resa till Medelhavet i sommar eller om de måste sluta att äta lunch på restaurang.

Snarare handlar det om: ”Räcker pengarna till mat alla veckans dagar?”

För människor som redan tidigare levde utan ekonomisk buffert, utan marginaler överhuvudtaget, har det senaste årets inflation och kostnadsökningar bidragit till att skjuta deras ekonomi i sank.

Att i ett sådant läge – efter att redan ha förhandlat fram en 5-procentig hyreshöjning – gå ut och kräva nya förhandlingar för att kunna höja ytterligare 2 procent är att svika sina hyresgäster och att inte kunna se att man som fastighetsägare också har ett ansvar som samhällsaktör.

De som får ta smällen är människor i låglöneyrken. Sjukpensionärer och pensionärer, ensamstående föräldrar och barn.

En skenande inflation med högre ränta påverkar såklart inte bara hushållens, utan även fastighetsbolagens kostnader. Men lyfter man blicken en smula går det att konstatera att Sverige har haft en lång period av i princip nollränta och – för fastighetsföretagen – goda tider, men ändå har det förekommit årliga hyreshöjningar. Det inte för mycket begärt av fastighetsägarna att de i sådana tider lägger undan en del av vinsten, så att deras hyresgäster kan bo kvar även när det blåser snålare vindar.

Det bör kunna ställas högre krav på fastighetsägare. De måste kunna planera längre än det närmaste året – så att fortsatt vinst inte ska behöva tas av en ensamstående småbarnsmamma, som inte har ens den minsta marginal i sin ekonomi.

SKRIBENTEN

Sandra Grahn, socialchef på Skåne stadsmission

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.