Det är hög tid att Skånetrafiken släpper sin prestige och inför lokdragna tvåvåningsvagnar i den regionala tågtrafiken, främst på Öresundstågen.

Den 23 december i fjol fattade regeringen beslut om en ny inriktning för landets järnväg. Nya stambanor för höghastighetståg avbröts. För Skånes del bad regeringen Trafikverket att belysa alternativa kostnadseffektiva åtgärder som kan göra att fler människor kan åka tåg i regionen.

Men den sannolikt mest kostnadseffektiva lösningen för att på kort sikt öka antalet sittplatser med mellan 30 och 50 procent per avgång utan att bygga ut järnvägen ligger utanför Trafikverkets och därmed statens kontroll: att införa lokdragna tvåvåningsvagnar.

Möjligheten utreddes noggrant redan för en del år sedan, men inte av Trafikverket, utan av Region Skåne.

Utredningen resulterade i att Region Skånes regionala utvecklingsnämnd i september 2017 föreslog att Region Skåne skulle investera i nya lokdragna tvåvåningståg. Parallellt med utredningen genomförde konsultföretaget WSP ett liknande arbete åt Skånetrafiken. Slutsatsen var bland annat: ”Koncept med lösa tvåvåningsvagnar som antingen dras med lok eller drivna manövervagnar ger bra ekonomi, bra prestanda, hög flexibilitet samt möjlighet att utöka antalet sittplatser över tid.”

Frågan är varför inte rekommendationerna verkställts. Det rör sig ju om en samhällsekonomiskt effektiv åtgärd.

I juni 2018 avslöjade Sydsvenskan att Skånetrafiken ”utan att informera Skånes politiker valt ut en tågtyp som måste specialbyggas och blir extra dyr att köpa för skattebetalarna”.

Hårda fakta visar skillnaden mellan rekommendationen som antogs i regionala utvecklingsnämnden om tvåvåningsvagnar och den tågtyp Skånetrafiken valde att upphandla.

För tvåvåningsvagnarna skulle 252 meter tåg kosta 230 miljoner kronor, ge 920 sittplatser, 8 toaletter, 36 cykelplatser och 22 bagageställ.

För den tågtyp Skånetrafiken valde skulle 252 meter tåg kosta 308 miljoner kronor, ge 801 sittplatser, 3 toaletter, fåtal cykelplatser och ett ej specificerat bagageutrymme.

Alltså var det alternativ Skånetrafiken valde både dyrare och skulle ge färre sittplatser i tågen.

Hur kunde det gå så fel?

Lyckliga omständigheter gjorde att upphandlingen efter överklagande blev stoppad i domstol. Orsaken var att optionen på kommande beställningar var för stor i relation till grundbeställningen.

Följden blev att upphandlingen underkändes och att det idag är ett arbete med en ny upphandling på gång. Men även nu saknas en tydlig politisk inriktning som förordar lokdragna tvåvåningståg.

När ekonomiskt irrationella beslut fattas kan det ofta förklaras av okunskap, korruption eller prestige. Oavsett anledning är det skattebetalarna, och i det här fallet också de som väljer att resa hållbart med tåg, som drabbas av konsekvenserna.

Men vad är egentligen skillnaden mellan ett tåg med lokdragna tvåvåningsvagnar och de nuvarande Öresundstågen?

Man skulle kunna jämföra med regionaltågen i Hamburgsområdet. Där används 37 lok och 246 tvåvåningsvagnar, så gott som alla är i trafik varje dag. Tågen körs med planerat antal sittplatser (alltså inte som i Sverige där vissa tåg går under beteckningen ”kort tåg”) och sådant som dörrar och toaletter fungerar. Ungefär 5 procent av tågen står på verkstad.

Öresundstågen trafikeras av 111 tåg. Nästan varje dag de senaste 22 åren har det fattats vagnar, något som gör att resenärerna möts av texten ”kort tåg” när de står på plattformen och i värsta fall får ståplats i tåget. Andelen tåg som står på verkstad har varierat kraftigt under åren. Som mest har vart fjärde tåg varit på verkstad, ofta har det rört sig om mellan 10 och 15 procent av tågen.

I Hamburg utnyttjas spåren avsevärt effektivare än i Skåne. Där har tågen till exempel omkring 3,8 sittplatser per meter tåg jämfört med Öresundstågens omkring 2,5 sittplatser per meter tåg (båda exklusive fällstolar).

Att bygga spår tar lång tid, något som inte minst blir tydligt när det som nu saknas stabila och breda politiska överenskommelser på riksplanet när det gäller infrastruktur. I ett sådant läge är det extra viktigt att storstadsregionerna genomför åtgärder som medför att dagens järnväg kan användas på ett effektivt sätt och att de resurser som finns utnyttjas på bästa sätt och bidrar till en hållbar samhällsutveckling. Att öka antalet sittplatser på de avgångar som sker idag är ett exempel på en sådan åtgärd. Det kan också bidra till att skapa bättre utrymme för fler och effektivare godstransporter på järnväg.

Skånetrafiken bör lägga sin prestige åt sidan och hyra in lok och tvåvåningsvagnar från något av de leasingbolag som finns i Europa. På så sätt kan Skåne få en regional tågtrafik i världsklass till glädje för skattebetalarna och erbjuda långt fler resenärer än idag en sittplats i tåget.

SKRIBENTEN

Anders Jönsson, nationalekonom och tidigare enhetschef vid Trafikverket

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.