Detta år fyller Sydsvenskan 175 år. Som en journalist som inte längre kan arbeta i mitt eget land, Ryssland, vill jag påminna om att yttrandefrihet inte bara är en grundläggande mänsklig rättighet att uttrycka sin åsikt. Pressfriheten är en förlängning av detta – och kräver tillgång till olika informationskällor.

Yttrandefriheten är det viktigaste verktyget för att skydda andra grundläggande mänskliga rättigheter. Förlusten av möjligheten att fritt uttrycka sin åsikt har allvarliga konsekvenser.

Vi ryssar har många gånger i vårt lands historia försökt starta en demokratisk utveckling. Vladimir Putin förespråkade också inledningsvis detta, men idag har han omvandlat Ryssland till ett ondskans imperium. Till stor del skedde det genom att han redan under sina första dagar vid makten bestämde sig för att ta kontroll över de ryska massmedierna.

Rätten att fritt uttrycka sin åsikt och sprida information är det viktigaste hindret på vägen till tyranni. Därför försöker varje diktator få monopol på all viktig information.

Först slukade den ryska statsmakten den privata tv-kanalen NTV. Sedan tog den kontroll över allt fler massmedier.

Makthavarna dikterade för tv-kanalernas, tidningarnas och radiokanalernas ledning vad som är tillåtet att säga och vad som inte är det.

De få medier som försökte fortsätta med oberoende redaktionellt arbete betalade ett högt pris. Det hände att medarbetare fick ge sina liv för rätten att skriva och säga det de ansåg nödvändigt.

Den totala kontrollen över medierna påverkade naturligtvis också de ryska myndighetsföreträdarna. Till slut var de själva gisslan för den ”verklighet” som de försökte bygga upp för vanliga ryssar. Svansen viftade på hunden. Det blev särskilt tydligt när attackerna mot Ukraina inleddes.

I sina försök att dra ryssarnas uppmärksamhet från Rysslands ekonomiska problem, som orsakats av annekteringen av Krim och den totala korruptionen, skapade företrädarna för myndigheterna en fiendebild.

Huvudrollen gavs till ukrainska nationalister, som den ryska propagandan utsåg till arvtagare till de tyska nazisterna. Denna bild valdes av en anledning. Under andra världskriget förlorade Sovjetunionen mellan 30 och 40 miljoner människoliv. Minnet av denna förfärliga tragedi lever än idag i varje familj. Därför var just denna fiendebild ett lyckosamt val. Men det värsta är att många ryska makthavare själva började tro på den.

Det var mot bakgrund av Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs minskande stöd som Putin beslutade att inleda kriget – för att återta kontrollen över Ukraina och ”befria” det från nazister. Det är svårt att säga huruvida Putin själv tror på detta. Men i skuggan av kriget har han lyckats stänga de sista oberoende medierna i Ryssland och upprätta total kontroll.

De som främst drabbats är märkligt nog inte motståndarna till Putins angrepp, utan dess anhängare. Varje försök att i officiella medier dra uppmärksamhet till de otaliga problemen i den ryska armén ses som ett brott mot lagen om misskreditering av de väpnade styrkorna.

Motståndarna till kriget har tillgång till alternativa informationskällor genom olika tjänster, exempelvis Youtube – samt Telegram, en meddelandeapp som blivit den viktigaste nyhetskanalen för många i Ryssland. Ett stort antal massmedier och debattörer sprider nyheter och annat innehåll som hos följarna dyker upp i flödet av meddelanden från vänner och släktingar.

Det vi ser nu är tystnadens pris. Under lång tid blundade Europa för förföljelsen av oberoende journalister i Ryssland. Man ansåg att det var en intern angelägenhet och fortsatte att köpa gas och olja av Putin. Nu är det inte bara Ukraina och Ryssland som tvingas betala för att oberoende röster tystades, utan hela Europa.

Vi står idag alla inför en global fråga: Ska mänskligheten gå vidare på den demokratiska utvecklingens väg – eller falla tillbaka till de värsta formerna av diktatur?

Fri tillgång till och spridande av information är inte bara är en grundläggande mänsklig rättighet. Det är det verktyg som gör att vi kan försvara alla andra rättigheter.

Står vi upp för det fria ordet, skyddar det oss.

SKRIBENTEN

Nikita Vasilenko

Översättning från ryska: Kalle Kniivilä

Under våren har Nikita Vasilenko under två månader arbetat på Sydsvenskan tack vare ett projekt initierat av Nordiska Journalistcentret med finansiering av Nordiska ministerrådet. Grundtanken med projektet är att ge ryska exiljournalister möjlighet att fortsätta sin verksamhet men också få ett större nätverk och förståelse för hur man jobbar i andra länder.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.