Jag blev chockad när jag läste redaktör Emma Leijnses utmärkta och omfattande beskrivning av årets skolbudget i Skåne i tidningen.

Det gäller de flesta kommuner i Skåne. Hur kan skolpolitiker från alla partier verkligen tillåta sådana stora nerdragningar/nerskärningar inom skolverksamheterna? Det är för mig en gåta! Skolan verkar alltid vara ett lätt ”besparingsmål”.

Inte minst många lärare är i detta sammanhang också oroliga för att förlora sina jobb. Egentligen är det märkligt, ja nästan komiskt, eftersom under de senaste decenniernas valrörelser har samtliga partier och politiker framhävt mottot ”skola-vård-omsorg”. Ja, de har verkligen tjatat om denna visa in absurdum under de senaste valen. Ja, i minst 25-30 år.

”Vi, vårt parti, kommer att satsa X-miljoner.....(?) på skola och utbildning under kommande mandatperiod”. Liknande uttalanden under valen har vi oftast fått höra. Det är nästan en typ av auktionsutrop(?) i riksdagsvalen om ämnet, ”skola”.

Men under mandatperioderna blir det ofta andra tongångar, dvs. Besparingar/Spara! Detta utnötta valmottot ”skola-vård-omsorg” verkar snarare dölja svåra frågor inom svensk politik i allmänhet.

Det förefaller mig som om denna ramsa ”skola-vård-omsorg” bara är ett bra och enkelt sätt för våra politiker att hålla igång en valrörelse. En typ av politisk ”tomgångskörning”. På detta sätt kan de samtidigt dölja de riktigt svåra och ”obekväma” politiska sakfrågorna från väljarkåren. (Ett exempel är Nato-ansökan efter förra valet i september 2022).

Men ”skola-vård-omsorg” är väl egentligen inga valfrågor? Dessa viktiga samhällsbärande verksamheter och funktioner ska väl ändå alltid fungera klanderfritt och bra, oavsett hos vilka partier regeringsmakten ligger. Det är självklart i ett modernt demokratiskt samhälle, anser jag.

C-G Pernbring

Så skriver du en insändare