För snart två år sedan miste hon sitt barn. Det hände en kväll i september 2021. Den då tolvårige Neo och två äldre ungdomar i familjens bekantskapskrets skulle ta en biltur. Bakom ratten satt en artonåring som nyligen fått körkort. Färden gick i hög fart på småvägar öster om Malmö.

I trakten av Torup tog den slut när bilen kraschade rakt in i ett träd. Alla tre i bilen omkom.

– Med tanke på de skador Neo hade låg farten troligen kring 130 km i timmen på en 70-väg. Det var också vad polisen trodde.

– En kvinna som var först på plats berättade att hon strax innan kollisionen själv var nära att bli trängd av vägen av föraren, berättar Veronica Moltzer.

Hon fick dödsbudet dagen efter olyckan.

– Mitt liv har inte fungerat sedan dess. Jag är fortfarande långtidssjukskriven, men långsamt på väg tillbaka. Jag har börjat träffa människor igen och har skaffat hundar som hjälper mig komma ut på dagarna. Men att återgå till arbetslivet har jag jag ännu inte klarat.

– Jag försöker ta mig fram. Men det är inte lätt. Jag frågar mig hela tiden varför det hände. Hur tänkte föraren när han körde som han gjorde? Varför var ens Neo med i bilen?

En del kanske avfärdar buskörning som en oskyldig ungdomsföreteelse. Veronica Moltzer har ett annat budskap till alla föräldrar:

– Det är inte bara oskyldigt bus. Ungdomar har inte insikten om hur illa det kan gå. Låt inte era ungdomar busköra. Låt dem inte lära sig att strunta i trafikregler och lagar. Det kan kosta oerhört mycket, säger hon och fortsätter:

– Ni sårar alla föräldrar som tvingats begrava ett barn. Jag vet hur det känns. Min son ligger två meter under marken på kyrkogården, säger hon.

Veronica Moltzer menar att vad som från början kan upplevas som en liten förseelse snart kan riskera att bli något större.

– Det kan börja med mopeder. Men när ungdomarna blir äldre blir det kraftigare fordon och större risker. Om inte vi vuxna säger ifrån blir det värre och värre, säger Veronica Moltzer.

Vad skulle du säga till föraren av bilen där din egen son omkom om han var i livet idag?

– Jag hade ju inte kunna straffa honom. Men jag hade nog sagt att ”du ska vara glad att du överlevde”. Jag hade också velat fråga hur han tänkte när han satte min son i framsätet på bilen och körde så fort som han gjorde.

Tror du att du kan komma över sorgen och tillbaka till ett normalt liv?

– Jag hoppas det även om det känns långt borta. Jag har ofta svårt med sömnen. Och varje morgon tänker jag på Neo och vad han skulle ha gjort den här dagen, säger Veronica Moltzer och fortsätter:

– Jag tänker på honom varje dag. Det går aldrig att släppa.

Polis ber om allmänhetens hjälp mot buskörning

Axel, 19: ”Tyvärr är det vanligt att unga kör vårdslöst”