Arvid Jurjaks är journalist, bosatt i Berlin, och skribent på kultursidan.

De nya nordiska kostråden rekommenderar högst 50 gram kött om dagen. Det blir inte mycket att lägga på grillen i sommar. I Tyskland, landet som gett oss schweinshaxe (fläsklägg), sauerbraten (stek marinerad i vinäger) och falscher hase (googla), diskuteras just nu siffran 10 gram.

Det är en halv köttbulle.

Grillgallret kommer att behöver bytas ut till ett grillnät för att hindra alla korvsnuttar från att falla ner på glöden.

Om konturerna av ett ”nu har det gått för långt” börjat forma sig bland tankarna hos vissa läsare är det ingenting jämfört med vad som brutit ut i Tyskland.

Där är det kokta fläsket redan stekt.

Eller som den kristdemokratiske ledaren Markus Söder, ministerpresident i förbundslandet Bayern, formulerade det i ett tal förra veckan: ”Ett liv utan fläskstek må vara möjligt, men inte meningsfullt.”

Det här är ingen het potatis, det här är ett existentiellt hot.

Och en debatt om en pekpinne som faktiskt inte finns. Ännu.

Det är DGE, Deutsche Gesellschaft für Ernährung, som tar fram kostråden i Tyskland. Deras riktlinjer har ungefär samma tyngd som Livsmedelsverkets rekommendationer i Sverige för rött kött. Just nu håller organisationen på att se över vilka aspekter som bör vägas in när kostråden ska uppdateras i början på nästa år. Det nya är att det inte bara är hälsan ska ligga till grund för bedömningen, utan även aspekter som påverkar klimat och miljö. Precis som de nya nordiska råden.

Ett exempel på hur en sådan bedömning skulle kunna göras nådde ut i offentligheten. Och i det exemplet återfanns talet 10 gram.

Något verkligt kostråd var det inte tal om. Och rakt inget förbud. Ingen ko på isen alltså. Men i kulturkrigens tidevarv är sådana nyanser wurst, korv, som man säger på tyska om saker som inte spelar någon roll. Möjligheten att bli förbannad är viktigare.

Och förbannade är de, framför allt på den högra delen av den politiska skalan.

Tvångsveganisering är ett slagord som på allvar förekommer i debatten. Hade det funnits falukorv i det här landet hade den inte bara varit för dyr, den hade varit hotad med förbud, enligt den här logiken.

Den tyska köttkulturen är stark. Och konservativ. Nürnberger, bratwurst, wiener, weisswurst. Bara listan över tyska korvar har något orubbligt över sig. Alla som varit i Berlin vet till exempel att currywurst är en rätt där ketchupen pudras med currypulver, inte köttet i korven.

Experiment med chorizo och cabanoss är alltså något svenska köttproducenter kan ägna sig åt.

Sedan är ju den konservativa andan i Sverige inte lika rigid när det kravet på gäller animaliska produkter i kostcirkeln. Det var inte längesedan som Svenska Dagbladets ledarsida publicerade Lena Anderssons grötmyndiga rekommendation om havregryn och baljväxter.

Nu verkar det visserligen som om missnöjet kring de nya kostråden jäser också i Sverige. ”Ät inget gott och drick inget som gör dig glad”, skrev en sarkastisk Mattias Svensson, ledarskribent på just samma Svenska Dagbladet, på Twitter.

Ingen behöver äta kött. Inte 50 gram, eller ens 10 gram om dagen.

Det är bara att tugga i sig.

Kanske dags för Lena Andersson att lära sina meningsfränder i både Tyskland och Sverige att ta skeden i vacker hand.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!