Koranbränningarna i Sverige får mycket kritik från omvärlden. Även USA:s utrikesdepartement kritiserar dem genom att påtala att det är respektlöst att bränna heliga texter.

Liknande uttalande har kommit från Israels president Isaac Herzog, som säger att man inte ska förolämpa någon helig text, varken Koranen som är helig för muslimer världen över eller Toran, det judiska folkets heliga bok.

Sveriges statsminister Ulf Kristensson (M) säger också att allt som är lagligt inte är lämpligt. Koranbränningarna gör att svenska intressen utomlands har bemötts med ilska och hot. Det kostar både pengar och oskyldigas liv.


Varför förolämpar någon en helig text? De som skändar Koranen hotar att fortsätta med det tills den förbjuds i Sverige. De provocerar sina medmänniskor, förolämpar dem för att se hur de reagerar.

När man bränner Koranen framför en moské precis den dag när muslimer firar en av sina viktigaste högtider, måste det ses som ett hatbrott. Det är ett uttryck för islamofobi och utgör en kränkning av en del av Sveriges befolkning och muslimer världen över. Det är inget annat än hets mot folkgrupp, något som är ett brott enligt svensk lag.


Vi muslimer är ju en del av det svenska samhället. De som bränner Koranen kränker vår rätt att praktisera vår religion och högtider på ett fridfullt sätt.


Världen är idag en global village. Vad som händer i ena hörnet, sprids omedelbart till andra hörnet. Sverige är ett multikulturellt och multireligiöst land. Här bor kristna, judar, muslimer, hinduer, sikher, buddister, ateister och människor som inte följer någon religion. Man måste ha respekt för andra oavsett vad de tror på.


En fridsam person använder inte sin rätt till yttrandefrihet om det den gör förolämpar andras tro. En arbetsplats, ett område, ett samhälle bör inte acceptera att någon gång på gång kränker sina medmänniskor genom att skända andras tro, heliga texter eller religiösa ritualer. Sverige består av små ”samhällen” med olika etnicitet, religiös tillhörighet. Bland medborgarna finns människor från många olika länder och som har annan tro än kristendomen.


I Sverige råder demokrati. I begreppet ”demokrati” ingår att man ska ha respekt för varandra. Även om lagen ger mig rätt att bruka min yttrandefrihet, har jag också som medmänniska ansvar att inte såra andra, och inte heller förolämpa andras tro, heliga texter eller religiösa ritualer.


Varje gång när någon kränker min tro, blir jag djupt sårad, precis som många andra. Men att som vissa ungdomar under påskupploppen i fjor, då de protesterade mot koranbränningar, möta onda gärningar med andra onda är inte heller acceptabelt. Förloppet blev precis det koranbrännarna önskade.

Ingen är född som kriminell. Det är omgivningen som gör att man väljer sin väg. Vi alla har ett viktigt ansvar att möta sådana onda handlingar med goda handlingar.


Varje gång när det sker en koranbränning i Sverige, bemöts svenska beskickningar utlandet – ambassader och generalkonsulat – med ilska och hot. Sveriges ambassader i Bagdad och Beirut har blivit attackerade.

De som protesterar ser att svensk polis ger tillstånd till att människor ska få bränna deras heliga texter och därför blir Sveriges intressen lätt mål för sådana attacker. Risken är stor att de fortsätter om det sker fler koranbränningar i yttrandefrihetens namn.


När någons yttrandefrihet sårar andra människor, är det inte längre yttrandefrihet. Då har yttrandefriheten gått över gränsen. Det är inte yttrandefrihet att förolämpa någons tro, heliga texter eller religiösa ritualer. Koranbränningar provocerar inte bara muslimer i Sverige, det upprör alla muslimer världen över.


Domstolar i Sverige borde kunna rubricera koranbränningar som hatbrott och därmed göra dem olagliga.
 Nu behövs åtgärder som kan minska det ökande misstroendet mot samhället och läka relationen med muslimska länder.

SKRIBENTEN

Abdul-Baten Miaji har doktorerat i religionshistoria och deltar i en översättning av Koranen från urdu och arabiska till bengali.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.