De partier som styr Malmö – Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet – har offentliggjort att de motsätter sig att kommunala verksamheter, till exempel skola, socialtjänst och vård, ska omfattas av den anmälningsplikt som regeringen nu föreslår ska gälla för offentligt anställd personal att anmäla papperslösa.

Kommunstyrelsens förste vice ordförande Roko Kursar (L) har förklarat att han anser att förslaget hör hemma ”långt ute på historiens soptipp”.

Uttalandet är minst sagt anmärkningsvärt. Liknande anmälningsplikt förekommer i andra sammanhang. Några exempel: Myndigheter åläggs att lämna orosanmälningar när barn antas fara illa, vårdpersonal har i vissa fall anmälningsskyldighet om de vårdar brottsoffer, läkare anmäler i vissa fall personer som innehar vapen. Inte någon gång ses det som angiveri, snarare som en plikt att skydda såväl de personer det berör som ett skydd för samhället i stort. En underlåtenhet att anmäla och agera på en sådan anmälan kan innebära skada och lidande för enskilda personer, men även att andra utsätts för risker.

De som enligt förslaget blir föremål för anmälningsplikten kan grovt delas in i två kategorier. Den ena är människor som har rest in i Sverige och uppehåller sig i landet utan att ge sig tillkänna och ansöka om uppehållstillstånd. Den andra kategorin är människor som har sökt uppehållstillstånd eller asyl, men fått avslag efter prövning av Migrationsverket. I vissa fall har de gått under jorden efter att Migrationsdomstolen avkunnat en dom. I båda fallen saknar dessa personer rätt att vistas i landet.

Sverige har idag ett växande skuggsamhälle, där människor som vistas illegalt i landet utnyttjas som svart arbetskraft med låga löner och usla villkor. Andra hamnar i prostitution och organiserad sexhandel. Många sugs upp av kriminella nätverk eller väljer att begå brott för att klara sin försörjning. Faktum är att ingen idag vet vilka och hur många som uppehåller sig illegalt i Sverige. Det borde vara en självklarhet för Malmö stad att bistå Migrationsverket och Polismyndigheten med att bringa klarhet i det, inte minst för att trygga Sveriges framtida välfärd.

Det är ingen mänsklig rättighet för utländska medborgare att leva och bo i Sverige. Däremot har de rätt att få sin ansökan prövad.

På vilket sätt är det till gagn för samhället att kommunala verksamheter på uppdrag av Malmös styrande partier väljer att skydda personer som lever i ett skuggsamhälle? Självfallet ska personer som utnyttjas få stöd i ett akut skede, men det måste ändå bli känt att de vistas i Sverige. Därefter kan det ske en prövning i vanlig ordning. Allt annat vore att göra dessa människor en björntjänst.

Barnkonventionen används ibland som argument för att skola, socialtjänst och vård inte ska omfattas av den anmälningsplikt som regeringen nu föreslår. Självfallet ska hänsyn tas till gällande lag om barns rätt, men frågan är om inte barn utsätts för stor fara när de lever gömda tillsammans med sina föräldrar? Hur är tanken att Malmö stad ska hantera orosanmälningar för dessa barn? Stödåtgärder i smyg?

Sist, men inte minst: Sverige har ett förhöjt säkerhetshot, nivå fyra på en femgradig skala. Vi lever nu alla med såväl yttre som inre hot som är högst konkreta. Det finns personer som olovligen vistas i Sverige eller som reser in i landet och vill oss ont. Av den anledningen bör alla i bör alla i offentlig verksamhet, medverka till att polis och andra brottsbekämpande myndigheter får kännedom om personer som rör sig under radarn.

Ett råd i all välmening till kommunstyret i Malmö: Tänk om!

SKRIBENTERNA

Torsten Elofsson (KD), riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson

Patrik Ruppel, ordförande för KD Malmö

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.