Sedan mer än nio år bor jag granne med Pildammsparken. Nästan dagligen har jag promenerat i parken och varje gång har jag stannat till i en klenod – parkens lilla rosenträdgård, tillängad drottning Silvia

Den som en gång planterade denna lilla trädgård gjorde ett gott arbete: Många berömda klassiska rosor har planterats här.

Här finns till exempel franska gallicarosor från 1600-talet, här finns en ros vi kan spåra till tiden för kristi födelse och här finns flera utsökt vackra vildrosor från Kina, som tagits till Europa vid förra sekelskiftet.

Här finns också några moderna rosor, som tagits fram i England av Charles Austin. Nästan alla dessa rosor har väldoftande blommor. På senare år jag dessvärre kunnat konstatera ett tilltagande förfall.

Nu är läget följande i rosenträdgården: förfallet breder ut sig och den är snart bortom räddning. Den lilla sekatörsförsedda patrull som ett par gånger om året far runt och klipper rosorna verkar inte särskilt kompetent att vårda rosor. Klassiska buskrosor som odlats beundrats och älskats sedan generationer är inte vilka buskar som helst.

Här är några exempel på vad som har hänt:

• Den kinesiska gulrosen har nu invaderats av en fläderbuske som slagit sig ner mitt i rosen och som nu vuxit så stor att den täcker rosen med stora blomklasar. Dessutom får denna ros kämpa mot skugga från en storvuxen parasollformad bok vars täta krona borde ha glesats ut.

• På andra sidan gången växer en kinesisk mandarinros, som i litteraturen beskrivs som utsökt vacker. Särskilt framhålles dess eleganta växtsätt: ”högvuxen med elegant bågböjda grenar och ormbunksliknande bladverk” av detta syns inte mycket eftersom sekatörspatrullen klipper grenarna kraftigt varje år.

• Det finns två häckar av polkagrisros respektive apotekarros. Båda dessa är nu fulla av vildskott som nu är högre än ädelrosorna och snart helt har tagit över.

• I rosenträdgården finns en voljär som tidigare innehållit fåglar. Runt voljären har sedan några år planterats klätterrosor av arten rosa filipes. Nu hänger långa rankor okontrollerat kors och tvärs i och utanför voljären. Om man binder upp dem och klipper ut blommande klasar får man ett spektakulärt lusthus täckt av blommor.

• I det inre rosenkvarteret har jag sett hur åkervinda börjat slingra sig runt rosorna som den på sikt kan komma att kväva.

• Avslutningsvis måste jag tala om att fontänen försvann för ett par år sedan. Kanske har en metalltjuv varit framme? Fontänen har inte ersatts av ett mindre svårstulet springvatten. Nu har fåglarna inget vatten och det trivsamma porlandet är borta. Dedikationen till drottning Silvia omkransar nu därför ett hål i marken – ett fyrkantigt hål med igenpluggade rör.

Jag besöker inte längre Pildammsparkens en gång så vackra rosenträdgård. Malmö stad verkar erbjuda mig ett otal festivaler, som jag inte tänker gå på. Jag läste härförleden i tidningen om folk som krävde kommunala medel till en festival och hotade med kravaller om de inte fick pengar.

Rosenälskare är ett fridsamt släkte – vi blir bara ledsna och lite arga.

Charlotte Holmén

Vill du vara med i debatten? Så här gör du för att skriva en insändare i Sydsvenskan.