I Sverige kan kriminella lätt kartlägga sina offer via söktjänster på nätet. Det räcker med några snabba knapptryckningar på mobilen för att en rånare eller en inbrottstjuv ska kunna hitta hem till lämpliga personer att råna eller bryta sig in hos. Söktjänsterna är en guldgruva för kriminella. Villaägarnas riksförbund kräver att regeringen täpper till detta kryphål i grundlagen.

Det räcker med att söktjänstföretag får ett frivilligt utgivningsbevis för att få publicera människors personuppgifter på sina sajter. Där kan sedan vem som helst söka på vem som helst. Där finns uppgifter om inkomstnivåerna inom ett geografiskt avgränsat område, husägares adresser och ålder, om de bor ensamma eller om de är fler i familjen, om familjen har bil och vad den är värd, om familjen har hund och vilken ras, och mycket mer.

Någon tänker kanske att man skulle kunna använda dataskyddsförordningen GDPR, mot sökföretagen, men den gäller inte i detta sammanhang.

Söktjänstföretagen paketerar dessutom människors personuppgifter och säljer dem. För några tior kan vem som helst kolla upp vad någon tjänar och hur stora kapitalinkomster de har. Det sker med stöd av grundlagen – anonymt – och bara i Sverige.

Det är närmast absurt att det är så stor skillnad på hur fritt det är att publicera personuppgifter på söktjänsterna jämfört med de begränsningar som GDPR innebär i andra sammanhang.

Ett par exempel på hur personuppgifter som ligger öppet på söktjänsternas sajter missbrukas: En rånarliga kartlade privatpersoner i Burlöv och Lund via en nättjänst och sedan bröt sig fyra unga män sig in hemma hos dem, fängslade dem i timmar och tvingade dem att föra över pengar och göra dyra köp på nätet. I en av gärningsmännens datorer kan man se att rånaren har kontrollerat inkomster på nätet.

I somras råkade husägare som ställt sin bil på flygplatsen Landvetters långtidsparkering för att åka på semester ut för inbrott hemma. En snabb mobilsökning på registreringsnumret räckte för att stöldligan ska hitta hem till ägarna.

Reglerna om frivilliga utgivningsbevis infördes 2003. Då handlade det om att anpassa yttrandefrihetsgrundlagen till en ny medial verklighet. Men KU, konstitutionsutskottet, varnade redan innan riksdagen fattade beslut för att det fanns risker och att grundlagsändringen skulle kunna öppna för rena personregister på nätet. Det är precis så det har blivit.

Nu har det gått drygt 20 år. Idag är söktjänsternas sajter ett paradis för dem som vill missbruka den svenska öppenheten. Söktjänsternas möjligheter har här inte ett spår med yttrandefrihet eller med förmåga att granska makten att göra.

Vid två tillfällen har riksdagen försökt förbjuda söktjänsterna att lägga ut information om brottsmålsdomar, häktningsbeslut och liknande. Då har det handlat om att skydda den personliga integriteten för den som har begått brott. Men det har inte lyckats. Däremot har varken riksdagen eller regeringen försökt begränsa kriminellas möjligheter att kartlägga sina offer på nätet.

Grundlagar ska skydda landets medborgare – inte vara ett verktyg för kriminella i jakten på lämpliga brottsoffer. För rånare att hitta lämpliga offer att råna. För gängkriminella för att tysta offentligt anställda. För utländska säkerhetstjänster att kartlägga människor i Sverige. Eller för stöldligor för att bryta sig in hos husägare som har parkerat på en långtidsparkering för att åka på semester.

Regeringen har gått till val på att ta krafttag mot brottsligheten. Som justitieminister är Gunnar Strömmer (M) ytterst ansvarig. En grundlagsändring som hindrar söktjänster från att masspublicera personuppgifter är en lågt hängande frukt. Nu är det upp till bevis.

Villaägarna kräver att regeringen täpper till kryphålet i grundlagen och vrider verktyget ur händerna på kriminella.

SKRIBENTEN

Lena Södersten, förbundsjurist på Villaägarnas riksförbund

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.