Ida Ölmedal är kulturchef.

Har ni funderat på varför ni började dricka?

Jag var i stort sett nykterist när jag började plugga. Jag tyckte inte att det var värt risken.

På den tiden tänkte jag inte så mycket på sjukdomar, trafikskador eller beroende, utan mer på förstörda nervceller i hjärnan. Jag hade höga tankar om min hjärna på den tiden. Vilket också visade sig i att jag inte höll min nykterhet för mig själv utan som studenttidningsredaktör skrev syrliga texter om alkoholkulturen i studentlivet: Nationerna, som en gång bildats för att stävja missbruk, försörjde sig nu på alkoholförsäljning. Dryckeskulturen stod alltså inte vid sidan om studentlivet, den bar upp själva strukturerna. Var inte det lite pikant?

”Ska Studentlund flyta på sprit”, löd rubriken på en av mina mindre populära ledare i tidningen Lundagård. (Sambandet med att tre nationskuratorer senare brände våra tidningar på bål är ej belagt.)

Det var förstås en oerhört cringe åsikt. Inte fel, utan bara apart, så långt ifrån att någon skulle agera på den. (Lite som att tycka att det är bestialiskt att människor fortfarande äter griskött, svinpest eller ej.)

Men när Socialstyrelsen nu justerat sina rekommendationer så att man ska kunna få vård om man dricker fyra glas vid ett tillfälle i månaden (rena smalkuren i studentsammanhang), känner jag ett styng av ”varför förblev jag inte bara tjugo och smart”.

De flesta andra verkar känna sig så märkligt säkra. Vartenda slag mot levern, vartenda steg mot hjärt- och kärlsjukdomar har varit värda det!

”I mitt liv vill jag kunna bjuda på en middag, eller gå på en fest, i alla fall en gång i veckan. Med fördrink, förrättsvin, varmrättsvin, efterrättsvin och grogg efter maten går det inte hålla sig under fyra glas”, sa exempelvis gastronomen Edward Blom till Aftonbladet. Och ledde därmed kören som snart ljöd från varje håll av Tyckarsverige: Moralism!

Men är verkligen varje diskussion om sprit, inklusive förmedling av vetenskapliga rön om risk för muncancer, ett utslag av moralism?

Att vara moralist är att tro att samhällets förfall eller välsignelse hänger på enskilda individers karaktär. Ofta åtföljs det av krav på hårda, repressiva åtgärder och bestraffningar utan hänsyn till verkningar.

Den svenska offentligheten ägnar sig ofta och gärna åt moralism. Men mest i frågor där majoriteten redan gör ”rätt”. Ovaccinerade? Stoppa dem från att komma in på Ica! Haschtomtar? Häng ut deras telefonnummer! Heroinister? Bäst att de får ta hand om sina smutsiga sprutor själva så att samhället riktigt markerar att vi inte ”stödjer missbruk”.

Framför allt har man en stor tro på att det är viktigt att berätta för dem.

Men i fråga om alkoholkonsumtion, som faktiskt bygger på en majoritetskultur, sega gemensamma föreställningar, traditioner? Nej, varför skulle vi snacka om det? Det är väl upp till var och en! Bort med pekpinnarna!

Det är ju lite synd eftersom det just där faktiskt finns något att prata om.

Varför började jag dricka? Jag började dricka för att jag valde det, är ett sant och banalt svar. Det var ingen annan som tvingade mig.

Varför valde jag det? För att det var kul, skulle jag kunna svara – men det vore också banalt och dessutom inte riktigt sant.

”Kul” fångar inte alls den plats man får tillgång till genom att dricka som ung tjej. Det är en plats där man får ta risker som man inte vet om de är värda, följa med främlingar ut i natten, hångla upp någon annans kille, säga åt en störig korridorare att han är sjuk i huvudet.

Skulle jag önska att jag kunde ha de upplevelserna utan att löpa ökad risk för cancer? Ja, men det skulle jag nog. Det skulle faktiskt kännas mer och inte mindre romantiskt.

Men alla människor, särskilt unga, behöver en plats för sina motsägelser och sitt mörker. I den svenska kulturen finns en stark sammankoppling mellan alkohol och tillåtelsen att vara en hel människa.

Jag tror inte att att vårt tillrättalagda samhälle hotar din fredagsdrink, jag tror att ditt hårda grepp om den vittnar om att du har funnit din enda oas.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!