Arvid Jurjaks är journalist, bosatt i Berlin, och skribent på kultursidan.

Om det är något jag saknar med svensk dryckeskultur är det trefemmor. När kvällen numera tar slut för den som druckit fyra små starköl kan den som håller sig till folköl lugnt dricka fyra till. Under mina snart nio år i Tyskland har jag ofta längtat efter något mer alkoholsvagt när jag villrådig stått vid kylen i en av Berlins många spätis, som de små nattöppna kioskerna kallas, och valt mellan halvlitersflaskor av lager, pilsner och weissbier.

Jag försökte en gång förklara det här för några tyska män i den släkt jag är på väg att gifta in mig i. Det var på ett bröllop i Bayern, det förbundsland som mer än något annat förknippas med tysk bryggerikonst. Inte sällan sägs det att öl räknas som basföda i bayersk lag. Det är en myt. Min tanke var ändå, att om man tycker om att dricka öl, så vill man gärna dricka mer än mindre. Något som går att möjliggöra om man sänker alkoholstyrkan.

Enkel matematik.

Numera finns det dessutom öl på 3,5 procent som smakar förbluffande gott, försökte jag övertyga mina nya tyska onklar.

Jag vet inte hur många fyra små starköl vi hade druckit vid det laget. Det var i varje fall till ingen hjälp: Ointresset var totalt.

Och då var det här ändå killar som gillar Sverige. Som pensionerad lastbilschaufför älskade onkel Hermann tiden då han kunde vråla fram över de ensliga raksträckorna i Norrlands inland. Han ville höra alla mina historier om älgarnas och myggornas land. Men med folkölen var det som om han zoomade ut.

I lördags öppnade Oktoberfest i München. Det är världens största ölfestival. Alkoholvolymen på ölen som serveras är 6 procent och går bara att beställa litervis i festivalens öltält (som inte har någonting att göra med de reservat som inmutas för fulla svenskar på stadsfestivaler). Det är något visst när man druckit en Mass, som de stora glasen kallas, bara för att strax därefter få ett till ställt på bordet framför en.

Det finns inget bättre ord för rus än tyskans Rausch. Det förstod även den amerikanske författaren Timothy Leary, som en gång ska ha kallat Tyskland ”the fatherland of Rausch”. Därmed inte sagt att tyskarna kan hantera ruset bättre. Överflödet på Oktoberfest gäller inte bara öl och mat, med hela oxar som vänds på spett över öppen eld; besökare som spyr finns det också gott om. Förra året utsattes ett 50-tal kvinnor för sexuella övergrepp. 450 kvinnor uppsökte hjälp på festivalens safe space. På tunnelbaneperrongerna finns det särskilda vakter som ska se till att folk inte trillar ner på spåren på väg hem.

På senare tid har Oktoberfest blivit en plats för konservativa politiker att demonstrera sitt motstånd mot nyare tiders kost- och hälsoråd. ”Alla ska få äta det man vill, och alla ska få dricka så mycket man tål”, sa Bayerns kristdemokratiska ministerpresident Markus Söder under festivalens invigning i helgen på tal om sommarens debatt om nya tyska köttråd.

Socialstyrelsens rekommendationer om fyra små starköl hade förmodligen uppfattats som statsterrorism i det sammanhanget. Och trefemmorna, har jag insett, får jag spara tills jag kommer till Sverige.

LÄS MER

Ida Ölmedal: Varför började jag dricka?

Arvid Jurjaks: Ingen behöver äta ens 10 gram kött om dagen

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!