Christine Antaya ser en engagerande utställning.

”Sommaren 1970” är en smart film, skriver Christine Antaya.

Hans filmer är omistliga, skriver Christine Antaya.

Christine Antaya hittar favoritverk bakom varje hörn.

Christine Antaya ser berg, insekter, blommor och strån.

Christine Antaya ser konstnärens första svenska utställning på Moderna museet.

Christine Antaya njuter när Olivia Laing skriver om sina konstnärliga husgudar.

Christine Antaya ser ödesmättade pooler och tennisbanor på Obra.

Ida Perssons konstbok rymmer mer än en utställning.

Cia Kanthi fångar essensen av den urbana tillvaron, skriver Christine Antaya.

Humoristiskt och sofistikerat på Galerie Leger, skriver Christine Antaya.

Läs tipsen från Christine Antaya, Linda Fagerström och Carolina Söderholm.

En liten men imponerande rik och slagkraftig utställning i Åstorp, tycker Christine Antaya.

På Galleri Format blir bilden ett sällskap, skriver Christine Antaya.

Christine Antaya läser en författare som får saker att verka möjliga.

Ett viktigt dokument över Malmökonstnärens karriär så här långt.

Christine Antaya hittar öppningar för att stiga ur nuet på utställningen ”A sketchy guide”.

Christine Antaya ser skulpturer med en ovanlig integritet på Skissernas museum.

Christine Antaya ser en smittande fascination för naturen på Ystads konstmuseum.

Måleriets relation till tid är ett tema i Obras utställning ”Vi jobbar”.

Maja Daniels och Patrick Waterhouse spårar upp hembygders hemligheter.

Banalt men bra. Christine Antaya ser David Shrigley på Copenhagen Contemporary.

Tatsumi Kudo gör konst av det fula och äckliga, skriver Christine Antaya.

Gatufotografi, mystiska akvarelldjur och öppna landskap på Österlen.

Husfruidealet är en historisk parentes, men kvinnans ofrihet och tristess består.

Vart åttonde museum riskerar att stängas permanent efter pandemin.

Dunkers lyckas delvis förmedla barnboksförfattarens säregna värld, skriver Christine Antaya.

Christina Antaya ser en meditativ sommarutställning som planterar för harmoni.

Men vad är staden utan sitt folkliv?