Annons
Artiklar av
Moa Geistrand
Tidigare
Annons
Annons
Tidigare
Filmarna som orkar lyssna – även på dem som samhället föraktar mest
Moa Geistrand "Det är sällan queers får berätta sina queera berättelser”
Patrik Lundberg: ”Jag hatar det svenska klassamhället”
Bonden och den svarta jorden
Annons
Annons
Mörkret och sorgen bor i varje människa på jorden och det är okej att släppa fram den totala hopplösheten, säger Nadia Montes.– Det är det vi står för.
Somar Tarabeh tittar in i framtiden. Han ser sig själv. Det är en gammal man i sin verkstad, omgiven av trä och verktyg. Djupt koncentrerad.
I Libanon symboliserar de död. Men för teaterproducenten Cindy Mizher är ugglor lika med tur. Hon säger att hon alltid är på rätt plats i rätt tid.
Hon har nio syskon, talar sju språk och har levt i 60 år. Tre av dem minns hon särskilt väl: 1957, 1979 och 2005. Jane Rosensköld Pedersen berättar varför.
Abbas Ahmadi delar sin historia med många barn och unga i Malmö: flykten från krig, den tuffa vägen hit och tiden som gömd i väntan på att kunna söka asyl.Nu hjälper han andra ensamkommande flyktingar. När han talar återkommer en mening ofta: Vi är alla människor.
Maria Eriksson har sin verkstad i Malmö
Bäst av allt vore ett feministiskt idealsamhälle där alla människor accepterade varandra och gjorde bra saker tillsammans i det offentliga rummet. I alla fall om Amanda Martinez hade fått bestämma.
Snart är det premiär för teatergruppen Potato Potatos största projekt någonsin. Ingen vet var det landar. Men i Malmö placeras ett litet luktsuddigum under en strumpa, en dam i Lund drar en vits om en korvkiosk och i Linköping börjar en sjätteklass gråta.
Varje år anmäls 4000 människor i Hans Nilssons distrikt som försvunna. Det är en del av hans arbetsuppgifter att avgöra vilka av dem som kan tänkas vara i nöd. Och sedan försöka hitta dem.
– Det gick över gränsen.
Annons
Annons
Anaïs Nin delar hylla med Günter Wallraff och ”Vår stora kokbok”. Deckarna har hon gömt bakom. Längst till höger ligger två exemplar av Emilia Ljungbergs egen avhandling. Och vad hon än pratar om hamnar hon oftast i ett av den bokens kapitel.
Kent Jönsson, publikvärd, fyller 50 år imorgon, den 27 augusti.
Marknaden skulle få panik om alla människor började reflektera. Det är dit Linda Forsell vill – till revolutionen. Så hon skapar utopier. Med hjälp av till exempel hypnos.
Glada munnar och stora hjärtan i varma färger överallt. De kommer från balkongen allihop. Där står Jan Nettelbladt och målar. Det har han gjort i snart tre decennier. För det finns för lite kärlek i samhället.
Det är januari 2012 och gruppspelsmatch i Afrikanska mästerskapen. Niger ligger under med 0–1. I åttonde minuten händer det. William Ngounou nickar bollen som svävar rakt in i mål. Vackert. Men ändå bara ett mål som alla andra. Tänker han då.
En stor röd sol går rakt ner i havet. Någon bjuder upp. Allt som finns just då och aldrig mer. Det är den stunden Aviaja Møller vill åt. Precis där mellan gräsmattan och sandstranden.
– På Kallbadhuset i Malmö när jag var 7 år. Det var väldigt kallt i vattnet, och vi åkte buss dit för mor och far hade inget körkort. Så gick man där i några veckor. Sedan skulle vi visa vad vi kunde för föräldrarna, inne på herravdelningen. Men ingen vågade hoppa i, säger Kerstin Olsson, som har namnsdag idag och är simtränare i Vellinge-Näsets simklubb .
Som liten hängde hon med pappa och delade ut flygblad för Amnesty. Något satte sig någonstans. Nu försöker Emma Gullstrand göra världen lite mer rättvis varje dag. Som fair trade-instruktör.
– Att bli kallad Madde. Jag avskyr det. Men Madeleine tycker jag är ganska fint. Jag kom nyss hem från Paris, och där finns det till exempel en plats som heter Madeleine. Då tänkte jag "det är ganska fint ändå".
– Jag firar på Österlen, med fransk musik, god mat, ost, vin och vänner, säger Michel Thomas, fotograf från Frankrike.
Många är timmarna hon har lyssnat på ensamma själars tankar. Och många är händerna hon har hållit, kakorna hon har bakat.– Plötsligt en dag så är det inte mer. Man kan tänka ”vad har jag för värde nu?”.
Victor Palmer har tillbringat arton månader på ett fängelse i Sydsudan. Han vet precis vad han ska säga till de intagna när han kommer tillbaka till jobbet på anstalten i Fosie.– Det finns en massa små saker man kan klaga på. Men om allt inte är precis som man vill så är det inte hela världen.
Människan är en allmänt lidande varelse. Vi måste tvinga oss till att bli glada och det är lite synd, säger Harald Ligander. Men han tänker ordna det, med musik.
Om hon kunde knäppa med fingrarna och trolla bort någonting skulle hon välja klassamhället. Men förändring tar tid. Särskilt om det handlar om att få folk att kliva bort från privilegier de inte ens förstår att de har.
Vad ritar du?
Prost och politiker
Första stämningen i sitt slag.
Tjugo konstnärer på offentliga platser.
Annons
Annons
”No Border Musical” på Bastionen.
På väggen hänger tre klockor. De visar all tid Marianne Silow har. Fram tills nu har hon ägnat den åt att lyssna på människor. Hjälpa dem ur beroende och se sig själva som de är.
I sju år gick Alice Samoilova till ett jobb hon inte trivdes på. Nu gör hon gympa, sjunger gammal soul, förmedlar rysk kultur och säger att det är bra att kämpa. Bara man vet varför.
Skanör. Han var den unge poeten på väg mot sin andra diktsamling. Istället hamnade han i en diplomatkarriär. Sjutton år senare kommer romandebuten.
Saknar du brandbilen nu för tiden?
Hur lever man lycklig i 23 742 dagar?
Vilken läxa är viktigast?
Drömjobb och brödföda.
Per Engström tror inte på att leva av pennan.
Saxofon och bokföring.
Sydsvenskan har hälsat på hos Tankesmedjan.
